På väg mot en smartare framtid

Under tjugo års tid har Inera bidragit med digitalt stöd för verksamhetsutveckling. Förutom att erbjuda ett fyrtiotal digitala tjänster som stöttar invånare och verksamheter i offentlig sektor, har Inera lagt grunden för hälso- och sjukvårdens digitala infrastruktur - en avgörande komponent för samordning av kommuners och regioners digitalisering.

– Det är inte säkert att den tjänsteportfölj som Inera har idag kommer vara bäst för att lösa de utmaningar som samhället står inför om tio år. För att skapa så stor nytta som möjligt måste Inera jobba mer proaktivt med kommuner och regioner, säger Sara Meunier.

Den pågående omställningen till nära vård, där patienten fungerar som aktiv medskapare, är ett sätt att erbjuda mer proaktiv och hälsofrämjande vård. I ett tidigt möte med patienten är ett digitalt stöd ofta tillräckligt och på så sätt frigörs resurser för patienter som har mer komplexa behov. Att ge rätt vård och proaktiva insatser gör att vården inte belastas i onödan.

En enkät som Kantar Sifo genomförde hösten 2021 visar på att flera yrkesgrupper inom offentlig sektor är positiva till digitalisering, framför allt vad gäller administration och kommunikation.

Statistikmyndigheten SCB:s befolkningsprognos för den kommande tioårsperioden visar att den äldre befolkningen kommer att öka. Invånare med en ålder på över 80 år beräknas öka med 47 procent från år 2021 till 2031, samtidigt som den arbetsföra befolkningen bara ökar med drygt 4 procent. Ungdomar upp till 19 år kommer under samma period minska på en nationell nivå.

– Den här trenden visar tydligt att hela välfärden måste jobba smartare. Det går inte att utbilda eller bemanna i takt med att åldern på befolkningen ökar utan i stället måste man hitta andra sätt att leverera välfärd. Siffrorna varierar i olika kommuner och regioner men de förändrade demografiska förhållandena är något som alla kommer påverkas av och behöva hantera, säger Sara Meunier.

Glappet mellan antal personer i arbetsför ålder och behov av personal i framför allt skola, förskola samt vård och omsorg är historiskt högt och leder till konkurrens om arbetskraft. Kommuner och regioner behöver stärka kompetensen hos de 1,2 miljoner medarbetare som redan finns i sektorn och samtidigt rekrytera ny kompetens. Det kan handla om omställningssystem där medarbetare får möjlighet att förkovra sig eller byta inriktning. Arbetslivet samt människors preferenser och attityder förändras, inte minst till följd av digitaliseringen, något som påverkar både arbetssätt och hur arbetet organiseras. Som arbetsgivare behöver man vara öppen för flexibla arbetssätt.

– Enligt den undersökning som Kantar SIFO gjorde på uppdrag av SKR under hösten 2021 kan vi se att yrkesgrupper idag inom framför allt skola, förskola och omsorg är relativt positiva till digitaliseringen och vissa efterfrågar till och med mer digitalisering samt att arbetsgivaren i högre utsträckning behöver hänga med i utvecklingen, säger Sara Meunier.

Digitaliseringen innebär en mycket snabb samhällsförändring, en fjärde industriell revolution, och gränsen mellan den fysiska och digitala världen blir alltmer otydlig. Invånarna är i högre grad än tidigare själva delaktiga i den tekniska utvecklingen och använder allt fler digitala tjänster i sin vardag. Det finns dock grupper som har svårt att hänga med i utvecklingen, framför allt bland äldre personer, och som därför hamnar i ett digitalt utanförskap. Den varierande digitala mognaden hos befolkningen innebär ökade förväntningar på att kommuner och regioner tillhandahåller moderna stöd och tjänster. Från invånarens perspektiv ökar dessutom kraven på att inte enbart befintliga processer digitaliseras. Även nya användarvänliga tjänster behöver utvecklas där den offentliga förvaltningen samlat möter invånaren i ett och samma ärende.

– Det handlar inte om att digitalisera för digitaliserandets skull, som att saker vi gör analogt idag i stället ska bli digitala. Det handlar om att utveckla nya vägar för att bättre möta behov, och det kan vi göra genom att på ett smart och effektivt sätt skapa verksamhetsutveckling med hjälp av digitalisering. Förändringen ska drivas av invånarnas krav och förväntningar, säger Sara Meunier.

Förändrade livsmönster som har blivit extra tydliga i spåren av pandemin väcker frågor om var människor ska betala skatt och få sin välfärd. Digitaliseringen har möjliggjort hem- och distansarbete och det blir vanligare att bosätta sig på annan ort än där arbetsplatsen är förlagd.

– Tidigare fritidsboende har blivit visstidsboende. Statistik visar att utflyttningen från storstäder ökar. Det är framför allt yngre välutbildade med små barn som flyttar till storstadsnära kranskommuner men även till landsbygden, säger Sara Meunier.

Grunden för digitalisering inom välfärden regleras i lagstiftningen, vilket ställer krav på att politiken skapar förutsättningar för att offentligt finansierade välfärdstjänster ska kunna hänga med i utvecklingen. Det gäller bland annat tillämpningar inom artificiell intelligens (AI) där det pågår mycket forskning. Socialstyrelsen har gjort en kartläggning av detta och konstaterar i en rapport att delar av vårdkvaliteten kan förbättras med hjälp av AI. Ett område där AI-tillämpningar används är till exempel analys av röntgenbilder. Datorer är snabba på att se mönster i avvikelser på sådana bilder som läkare kan missa med blotta ögat. En läkare ska alltid göra bedömningen, men algoritmer kan hjälpa till att ta fram de bilder som läkaren bör titta extra noga på.

– Det här är ett väldigt bra sätt att kvalitetssäkra på. AI är också ett exempel på ett område där lagstiftningen är otydlig. Det finns etik och policys att beakta, och en förhoppning jag har är att Inera ska bli mer proaktiva även här. Att vi ska kunna gå före och bana väg för kommuner och regioner genom att samordna och reda ut vad som gäller i lagar och regler samt pusha regeringen att förtydliga lagstiftningen, säger Sara Meunier.